– Sidan innehåller reklam genom annonslänkar till Bodystore och Svensk hälsokost –

Anis är en populär kökskrydda som även har en mycket lång historisk användning inom traditionell folkmedicin. Som läkeört är anis främst uppskattad vid magproblem, för att stödja matsmältning och som slemlösande vid hosta.

Om örten anis

Anis (Pimpinella anisum) tillhör familjen flockblommiga växter tillsammans med bland annat kummin och fänkål. Det är en ettårig ört som har sitt ursprunglig runt Medelhavsområdet och Mellanöstern.

Den blir 30-50 cm hög och trivs bäst i varma, soliga lägen med näringsrik och väldränerad jord. I Sverige kan anis odlas i trädgårdar i de södra delarna eller inomhus i kruka, men för att frön ska hinna utvecklas krävs mycket värme.

Anis odlas för sina frön, vilka egentligen är små frukter. De har en söt, aromatisk smak som påminner om mild lakrits, vilket kommer från ämnet anetol.

Anis som krydda

Anisfrön är en populär kökskrydda som används både hel och malen. Det är en klassisk brödkrydda tillsammans med fänkål och kummin för mörka bröd eller vörtbröd. Den är även populär att använda för småkakor, skorpor och kex.

För matlagning passar örten främst bra i fisksoppor, maträtter med kål och rotfrukter. Det är även en klassisk smaksättare för spritdrycker. Eftersom sprit från början utvecklades som medicin, var anis något man främst tillsatte för att lugna magen.

Aktiva ämnen i anisfrön

Det viktigaste aktiva ämnet i anis är anetol, som utgör cirka 80–90 % av växtens eteriska olja. Andra intressanta aktiva beståndsdelar inkluderar estragol, anisaldehyd, eugenol och flavonoider.

Anis som läkeört

Anis har en mycket lång traditionell användning som läkeört. Den främsta användningen genom tiderna har varit som hjälp vid magproblem, för att främja matsmältningen och som slemlösande vid hosta.

Modern forskning har även bekräftat dessa egenskaper av örten (1) (2).

Aktiva ämnen:

• Anetol (trans-anetol): Verkar slemlösande, kramplösande och motverkar gasbildning i tarmen. Ämnet bidrar även till att öka produktionen av saliv, magsaft och matsmältningsenzymer, vilket gör det lättare för kroppen att bryta ner maten.
• Estragol (metylkavikol): En flyktig olja som bidrar till den söta aromen. Dessutom fungerar den antiinflammatoriskt och kan hämma tillväxten av vissa typer av dåliga bakterier och svampar i tarmen. Tillsammans med anetol hjälper den också matsmältningen.
• Anisaldehyd: Bidrar till doftprofilen och bildas naturligt när anetol åldras. Vidare kan ämnet precis som estragol, dämpa inflammation och tillväxten av vissa elakartade bakterier och svampar i tarmen.
• Eugenol: En fenol som har antiseptiska och svagt smärtlindrande egenskaper.
• Flavonoider: Fungerar som antioxidanter, vilka skyddar kroppens celler mot fria radikaler och oxidativ stress.

Som hälsokostprodukt

Ett bra sätt att ta tillvara på egenskaperna av anis för mag-tarmsystemet är att dricka te på örten efter en måltid. Ofta kombinerar man då anis med kummin och fänkål som har liknande egenskaper. Lika så är te med anis en populär huskur vid hosta på grund av de slemlösande egenskaperna.

Te på anis kan man göra genom att stöta en rågad tesked anisfrön med en mortel. Lägg de mortlade fröna i en stor tekopp, häll på kokande vatten, låt dra i cirka 15 minuter, sila och drick. Det finns även teer att köpa där man kombinerat anis tillsammans med fänkål och kummin eftersom örterna har liknande egenskaper.

Exempel för produkter:

• Mother Earth Anisfrö Eko
• Salus Örtte med Anis Fänkål Kummin

Relaterade inlägg:

• Fänkål som krydda och läkeört
• Kummin som krydda och läkeört
• Pepparmynta som krydda och läkeört
• Tea tree oljan som hör hemma i varje husapotek